När blev jag service åt Comhems kundtjänst?

Ringde Comhem härom nyligen. Det var nämligen ränder över rutan på ett par kanaler och ganska dålig bild på ytterligare några. Och efter en inte alltför lång stund kom jag fram och beskrev mitt dilemma.

"Har dina grannar samma problem?" fick jag som svar. "Det vet jag inte", svarade jag sanningsenligt. "Kan du kolla med en granne och ringa tillbaka till oss?" hörde jag i luren.

Jag trodde inte mina öron. "Nej", svarade jag. "Det kommer jag inte att göra."

"Då kan vi tyvärr inte hjälpa dig."

"Du måste skämta!" blev mitt förvånade svar. Men hon stod på sig. Att det dessutom var mitt på dagen för att jag vabbade, och att huset i princip är tomt på dagtid, hade ingen som helst inverkan på hennes bristande välvilja. "Vi måste veta om det är fel hos dig eller i hela huset." Och det gick tydligen inte alls för sig att kolla nere vid huvudstationen i källaren först innan man kom till mig.

Naturligtvis är det en principsak. Om jag har fel på tv:n ska jag väl inte behöva kuta runt bland mina grannar och kolla om de har samma fel innan Comhem är intresserade av att hjälpa mig? Dessutom har jag en granne som har en enorm social fobi, och som absolut inte skulle ringa på någon dörr i trapphuset för att få reda på om tv:n är trasig. Men det är klart - folk med social fobi kanske inte behöver ha någon som helst kontakt med yttervärldens, så tv och radio är nog ingen nödvändighet för dem.

Till saken hör att jag inte ens är kund hos Comhem. Det är det min hyresvärd som är. Men hyresvärden hänvisar glatt alla tv-problem vidare till Comhem och låter dem våndas där.

Så jag fick lösa problemet med den dåliga bilden själv. Det visade sig att det var uttaget som satt löst sedan deras tekniker installerat det för några år sedan. Och de två killar som kom och fixade uttaget var mycket trevliga och bytte ut det mot ett bättre. De passade också på att berätta att signalen var av godkänd kvalitet, men i princip så dålig som den får vara. Så till slut fick jag hyfsad tv, trots att jag inte sprungit runt i mitt trapphus.

Nej, jag vet att det inte är hon på kundtjänst som bestämt hur kommunikationen med kunderna går till. Men hon måste ju ändå ha tänkt på hur dumt systemet är när fler än jag protesterat. Eller så är det kanske inte många fler än jag som har klagat på detta sätt att hantera felanmälningar. Och det vore ju riktigt skrämmande.

Oväntat besök

Jag trodde inte det var möjligt. Men det var det. IPRED-lagen som debatterats så mycket för att film- och skivbolagen får möjlighet att kräva skadestånd av dig visade sig faktiskt vara mycket värre än man trodde. Inte nog med att bolagen får polisbefogenheter - de får också följande möjligheter:

* Frysa bankkontot för en abonnemangsinnehavare från vars konto någon misstänks ha fildelat. Inte den som faktiskt fildelat, utan abonnemangsinnehavaren.

* Göra husrannsakan hos abonnemangsinnehavaren. Återigen - inte den som faktiskt fildelat. Och detta för brott som inte ens ger fängelse. Detta får inte ens polisen göra.

* Få ut identiteten på abonnemangsinnehavaren - 30 dagar innan abonnemangsinnehavaren själv får veta det.

Jag ber att få understryka att så länge vi har lagar som förbjuder viss fildelning så måste det finnas resurser för att beivra brott. Men dessa resurser ska ligga hos polisen - inga andra. Och man ska inte låta privatpersoner (även om de är i yrket) få större befogenheter än polisen.

Detta är en nedmontering av rättsstaten som saknar motstycke. Jag vill inte för mitt liv att privata företag ska få veta något om mig och mina surfvanor. Det är bara polisen som står under demokratisk ledning som ska få göra något sådant. Allt annat är de facto en steg på övergången till ett privat polisväsende. Och det är ett samhälle jag aldrig, aldrig kan acceptera.

Miljövänligt - återanvänd julkalender!

Jag hade själv tänkt att tota ihop en julkalender till i år, men nu vet jag inte längre. Ja, det är ju inte omöjligt, förstås, men bloggen Alliansfritt Sverige gav ut en kalender i fjol som jag nyss upptäckte och som jag vill rekommendera varmt.

På fjolårets kalender kan man läsa ett citat från Niklas Wykman (MUF-ordförande, bilden), som i sin blogg i fjol skrev: "Vänstermänniskorna jublar såklart över miljöproblemen. De vill att det ska gå åt helvete för miljön."

Med tanke på hur bra fjolårets kalender var, har jag stor förhoppning om nästa!

Priset och hur illiterat man kan känna sig

Så har då årets nobelpris i litteratur delats ut. Det gick till en fransman som jag aldrig ens hört namnet på tidigare. Det må ju vara hänt. Men vid en genomgång som min kollega EG fick mig att göra, kunde jag lite besviket konstatera att jag bara läst två av de som fått det prestigefyllda priset sedan 1960.

Det är inte lite utan att man känner sig illiterat, eller åtminstone ganska svensson, när man inser det. Jag får väl skylla på att jag läste Täcknamn Odessa redan som 12-åring (men uppskattade den inte), Gödel-Escher-Bach i gymnasiet och sedan diverse böcker om och kring popmusik. Jag önskar att jag hade ett lika kompromisslöst förhållande till böcker som till musik, men det förblir nog bara en önskan.

I don't know why you say hello - I say goodbye!

Ringde till Tre i torsdags för att säga upp mitt mobila bredband. Det gick åt skogen. När jag valt alternativet "Om du funderar på att säga upp ditt abonnemang, tryck 5" så blev jag raskt bortkopplad. Två gånger. Valde då att trycka på 1, vilket skulle leda mig till "fakturafrågor". Det tyckte jag var lagom nära, eftersom det är en fråga om att jag inte vill ha fler fakturor.

Det sket sig. Fem minuters kö blev 25 minuter utan att någon ville ägna tid åt mig. Och eftersom de inte anger hur många som står före i kön fick jag ingen indikation på att kön verkligen gick framåt och inte bakåt. Jag gav upp för dagen.

Men deras webbchat, då? Nej, den har de tagit bort. Och det var definitivt lika bra. Jag har nämligen blivit väldigt styvmoderligt behandlad via den, och flera har drabbats av samma sak. Märkligt hur man kan anstränga sig så för att skrämma bort kunderna.

Igår hade jag ingen tid att ringa för att säga upp, men idag, minsann. Sagt och gjort.

När jag idag vid ungefär 17.15 valde att trycka "5" så fick jag veta att kundservicen var stängd för dagen och att de stängde redan klockan 19.00. Hmmm.

Jag provade att trycka "1" istället, eftersom det fortfarande på ett långsökt sätt handlade om fakturor. En Stephanie var väldigt glad och tillmötesgående, men hon sade att abonnemangsavdelningen var den enda som hade befogenheter att avsluta abonnemang, men de öppnar först klockan 08.00 på måndag morgon.

Så struliga som Tre har varit med fakturor och tjänster som kopplas bort många gånger om, ska jag nu göra mitt yttersta för att inte ha med dem att göra igen. Kan mitt teleabonnemang säga "Goodbye Tre" och "Hello Telia/iPhone" snart, kanske?

UPDATE: Igår ringde jag och sade upp telefonabonnemanget hos Tre. De ville naturligtvis förlänga abonnemanget och pracka på mig en HTC Touch Diamond istället, men jag känner inte för en Windowsmobil. Så jag sa: "Fullkomligt ointressant", tackade för trevligt bemötande och sa tack och ajöss. I helgen beställer jag iPhone. Hör av er om ni vill ha det nya numret. Annars skickar jag säkert ut det i alla fall i hopp om att någon faktiskt vill ringa mig.

Något du inte visste att du behövde?

Jag lyssnar mycket på poddradio. Det är flera program jag lärt mig uppskatta, men som jag inte här någon som helst aning om när de sänds på riktigt. Det är befriande att inte alltid behöva sitta framför radion precis när programmet sänds.

Bäst just nu är P1 Dokumentär som ger fantastisk inblick i andra människors livsöden. Både tillbakalutat och insiktsfullt på samma gång. Det borde vara obligatorisk lyssning för alla som har reklam-tv som främsta källa till mediakonsumtion. Just nu är berättelsen "Ingen blev hårfrisörska" - ett program om några femtiotalsflickor och vad som hände med dem - det som fångar mitt intresse. Bilden till höger är central i programmet.

Men vanlig radio - över FM-bandet - är fortfarande överlägset när man här möjlighet att lyssna. Och sedan vi sålde kolonilotten har jag tagit hem den lilla bordsradion som just nu står på köksbordet och förgyller morgnarna. Den är inte lika bra som köksradion i mitt föräldrahem, men den duger ett tag.

Men på tal om ljud i köket så måste jag göra slag i saken och se till att kunna spela upp musik i köket, och jag vill kunna spela upp det från anläggningen i vardagsrummet. Jag har stora delar av utrustningen som behövs, så det är väl bara den berömda tummen som ska hitta ut.

Vi låter statistiken tala för sig

Den här gången tänkte jag inte prata så mycket, utan låta statistiken tala för sig själv. I det här fallet är det staplarna som ni kan se till vänster som är intressanta.

Jag hittade det på den för mig nya bloggen Motbilder. Även om ni inte håller med alla gånger (vilket man inte ska göra), så presenteras nya perspektiv på saker i tillvaron. Det är aldrig fel. Men det kan vara nog så skrämmande.

Sju år för kamp för yttrandefrihet

Idag är det sju år sedan den svenske journalisten Dawit Isaak fängslades i sitt tidigare hemland Eritrea. Han hämtades, likt nio andra ledande journalister, i sin bostad den 23 september 2001.

Den eritreanska regeringen utnyttjade att världens blickar låg på ruinerna efter World Trade Center och såg till att tysta den fria opinionsbildningen som börjat komma igång i landet.

Dawit har inte fått någon rättegång. Han får inte träffa sin familj, och den eritreanska regimen säger att frågan om hans fängsling är en rent eritreansk angelägenhet eftersom han har dubbelt medborgarskap.

Idag protesterar en rad organisationer tillsammans vid Eritreas ambassad, något de brukar göra enskilt varje tisdag.

Det finns saker du kan göra också - stora som små. Läs på FreeDawit.com så får du veta mer.

Värsta ljudplågan?

Hörde glassbilens ostämda melodi i förra veckan. Lille L ropade genast att han ville ha glass. Eftersom Hemglass är sålt till Nestlé och produktionen flyttad från Strängnäs till Danmark, så blev det inget av med det. Deras glass är ju inte ens billigast längre.

Men melodin fick mig att undra vilket som är värst? Utrop från en minaret eller glassbilen som får göra ljudlig reklam för sina varor inne i våra bostadsområden?

Nu tycker jag inte att någon av dessa har en chans i störningsligan gentemot exempelvis privatbilism i stadskärnan, men visst visar valet av hackkyckling vad man stör sig mest på: Folk som råkar ha en annan religion än den man själv växte upp med (alltså per definition konstig) eller glassbilen som använder en lagom ostämd signal för att få barnen att ropa glatt.

Spårning är inte alltid övervakning

Spårbilar har testats några år i Uppsala, och tydligen var det med bra resultat. Statens Institut för Kommunikationsanalys, SIKA, har kommit fram till att spårbilar är miljövänliga. Kanske inte direkt någon nyhet. Men att de dessutom är samhällsekonomiskt lönsamma skadar inte direkt.

Så nu väntar vi på att att någon ska ta tag i dessa spårbilar och införa dem när alla tester är slutförda. Det vore bra schysst att kunna hoppa in i en spårbil lite när som helst och ta sig från en stad till en annan på nolltid.

Bilden är tagen från filmen "Bubbles And Beams" (SIKA 2007). Där berättar man att beräknad restid mellan Eskilstuna och Västerås är 10 minuter. Och det är en sträcka på 33 kilometer! Mitt inne i en medelstor svensk stad kanske man inte kan hålla så hög hastighet, men det skulle utan tvekan kunna innebära smidiga resor mellan två förorter utan att behöva byta fordon. Vad finns det då för anledning att ta bilen?

Eftersom det inte behövs någon förare i dessa vagnar, verkar det också som att det finns möjlighet att ha spårbilar när som helst på dygnet. Snacka smidigt!

Tyvärr pratar SIKA om att detta är en vision för 2040. Men ju tidigare, desto bättre!

Richard Wright är död

Richard Wright, en av grundarna till Pink Floyd, har gått ur tiden efter en kort tids kamp mot cancer.

Senast Pink Floyd stod på scen som en kvartett var Live 8 för drygt tre år sedan, då basisten Roger Waters togs till nåder för ett bättre syfte.

Wright var inte den som skrev flest låtar i gruppen, men med "Us And Them" och "The Great Gig In The Sky" skrev han in sig för alltid i min bok över rockkompositörer.

Detta torde också innebära att vi sett Pink Floyd för sista gången - med eller utan Roger Waters. Också det mycket sorgligt.

Kultur dagen efter

Dagen efter kulturnatten gick jag och L runt i stan och roade oss. Ja, det vill säga att jag försökte underhålla honom i några timmar, samtidigt som jag skulle få tag i min väska som jag glömt på Norrlands natten före.

Vi började förhoppningsfullt med att försöka gå på torgfika på Värmlands nation. Det gick fullkomligt åt skogen. 20 minuter efter att man skulle öppnat var porten väldigt låst. Vi gick till Panini istället. Det brukar vara ett säkert kort. Men den här gången var till och med paninipizzan oaptitlig. L, som delade pizza med mig, fick ovanligt mycket. Jag fick hållas med salladen som alltid har en god vitlöksdressing. Och kaffet på maten, förstås, som är bland det bästa restaurangkaffet som serveras i stan.

Efter pizzan gick vi till Upplandsmuseet och spanade in deras Bahcoutställning. Och lekhörnan som till stora delar är formgiven av Sven Nordqvist. L lekte länge och väl.

När vi lämnade museet fick L med sig ett Mulle Meck-vykort för fem spänn (gissa vem som fick betala?). I entrén stod dessutom ett par korgar med böcker, och jag lade vantarna på "Byggnadsminnen i Uppsala län" och "Tyckt om hus i Uppsala län". Alldeles gratis. Och jag som är väldigt förtjust i gamla bilder på Uppsalahus blev naturligtvis väldigt glad. Särskilt boken om byggnadsminnen är väldigt fin. 

Rune Strutz goes rockopera?

Jag såg, till min stora belåtenhet, Uppsalabandet Rune Strutz leverera musikhistoria under kulturnatten i lördags.

Jag föreslog för sångaren Animor att de skulle skriva nya låtar, och han sade att det i så fall skulle handla om livet på kontor och pendling. Dessutom skulle det sedermera bli en rockopera med Nanne Grönwall i huvudrollen.

Jo, visst ligger rockoperor i tiden. Och så länge slipper en opera om Fredrik Reinfeldt, så kommer konceptet rockopera att leva vidare.

Men den stora frågan måste bli: Vad kan en rockopera om kontor och pendling heta? En som har Nanne Grönwall i huvudrollen?

Härmed utlyses en tävling där förstapriset består av en öl på finkrog. Man får bidra med hur många förslag som helst, och jag håller tävlingen igång tills jag fått in några bra svar. Ju roligare svar, desto bättre. Klicka på brevsymbolen under detta inlägg så kan du lämna förslag.

För övrigt var konsertarenan, Skrotcentralen i Uppsala, ett underbart ställe att ta del av kultur. Jag drar dit nästa kulturnatt igen. Och det vet jag långt innan jag hört vad som finns på programmet.

Bilder från konserten finns i ett galleri på .Mac.

Friskolor - med kommunal subvention

Stiftelsen Uppsala musikklasser vill starta friskola och ta med sig 90 av de elever som idag finns i gamla Nannaskolan.

Problemen är bara att Uppsala kommun har satsat 87 miljoner kronor på att få in musikklasserna i Nannaskolan. Och det skulle krävas stora investeringar för att få in friskolan i Lärarseminariet i Luthagen, där de erbjudits plats. De stora investeringarna läggs naturligtvis på hyran. Och den måste kommunen enligt lag betala även för friskolor.

Kommunalrådet Cecilia Forss (m) menar: "Idén att stoppa en friskola på grund av kommunens lokalproblem finns inte inom alliansen."

Man kan naturligtvis tycka att det är bra med friskolor, men ska man kasta många miljoner i sjön bara för att privatisera 90 av musikklassernas elever? Snacka om att privatisera till varje pris.

Onödig byråkrati skapar misstro

Sedan halvårsskiftet måste vårdnadshavare (oftast föräldrar) som är hemma från jobbet för vård av sjukt barn få ett intyg från förskolan för att få pengar från Försäkringskassan.

Naturligtvis handlar detta mycket om att lägga över ansvar på föräldrarna. Det är ju föräldrarna som misstänks för fusk, och som är hela anledningen till att blanketterna införts. Men det kommer ju att vara så att några föräldrar missar att skaffa intyg. Och då kommer Försäkringskassan inte att hantera ärendet på typ 30 dagar. För handläggningstiden hos Kassan är lång - även för enkla ärenden. Och vill det sig riktigt illa är familjen ifråga på semester. Och eftersom förskolan bara behöver spara information om barnens frånvaro till slutet av månaden efter frånvaron, så kanske det inte blir några pengar.

Sen vet vi ju inte om hela den här svängen är värd de fuskare man eventuellt kommer åt. Detta handlar nämligen om en hel del pengar och porto för all administration och en hel del tid för de föräldrar som inte fuskar. För du kan inte skriva ut blanketten själv, och de har inte några sådana på förskolan. Nej, istället ska Försäkringskassan skicka blanketten hem till dig så att det går några dagar.

Om man vill vara konspiratorisk - och det vill man ju - så kan man hävda att detta är ett sätt för den borgerliga regeringen att minska utgifterna, och dessutom tala om att man kommit åt en del av fusket. Och att det därför behövs ytterligare övervakning och byråkrati.

Den enkla lösningen på problemet, om det är någon som vill ha en enkel lösning, att förskolorna själva registrerar hos Försäkringskassan vilka barn som varit frånvarande. Vid ansökan om ersättning för vård av sjukt barn kollar då Kassan mot detta register. Och barnen behöver inte finnas särskilt länge i systemet, eftersom kollen kan ske automatiskt redan efter några dagar när förskolan haft tid på sig att mata in uppgifterna. Lätt som en plätt, och minst lika felsäkert som nuvarande system. Och föräldrarna behöver inte göra ett dugg mer.

Bussresandet minskar - medveten strategi av majoriteten?

Läser i webbupplagan av min lokala morgontidning att bussresandet minskar. Och det moderata kommunalrådet är "måttligt" bekymrat, enligt artikeln.

Med tanke på att majoriteten har som officiellt mål att resandet ska öka med 50 procent till 2014 undrar jag hur man tänkte när man höjde kontantpriserna från 20 till 30 kronor. Visst - det går att skicka sms-biljett och allt det där, men det är ändå svårare än att hosta upp en tjuga. Och allt som försvårar, minskar också resandet. De stomlinjer som kommunledningen sagt sig vilja införa har inte heller sett dagens ljus.

Nej, jag väntar med spänning på en borgerlig kommunledning någonstans i Sverige där man förtätar busstrafiken och sänker biljettpriset. Istället verkar borgerlighetens intresse i kollektivtrafiken bestå i att konkurrensutsätta den alternativt privatisera. Visst - det har hänt att konkurrensutsättning har sänkt priser, men jag kan inte komma ifrån att det finns andra saker som behöver upp på agendan för att kollektivtrafiken ska bli så bra som möjligt för både människor och miljö.

Vad var OS i Peking värt?

Nu är OS avslutat. Jag har faktiskt sett säkert 40-45 minuter av hela OS när tv:n stått på. Det gick ju ganska dåligt för svenskarna, men det svenska folket verkar ha tagit det med ro. Det var i alla fall inte som OS i Lillehammer då norrmännen tog hem till synes allt.

Någon deltagarbojkott av OS var väl inte att räkna med. Det var dock många som struntade i att titta på tillställningen eftersom de tyckte att den kinesiska regeringen inte skulle ha propagandavinsten.

De som tyckte att OS var ett bra sätt att få insyn i vad Kina gör och trycka på för att förbättra verkligheten för kineserna kan känna sig blåsta. Kina är i princip lika dåligt som tidigare, trots att världens ögon varit på Mittens Rike i flera år.

Ett aktuellt exempel på Kinas fortsatta förtryck är att iTunes Store ett kort tag var stängt för kineserna. Apple som driver iTunes Store hade inte gjort något, utan tillgången var stoppad av lokala myndigheter, eftersom man inte gillade skivan Songs For Tibet utgiven av The Art Of Peace Foundation. När man senare öppnade igen fanns inte skivan kvar i iTunes Store.

Det enda som kan förbättra för kineserna är ekonomiska påtryckningar. Jag skulle inte handla i en butik där jag vet att ägaren slår sina anställda. Därför känns det väldigt konstigt att handla varor från ett land där regeringen förtrycker folket.

Fönster en masse

Alltså - jag blir så trött. Idag tänkte jag att jag skulle se ett klipp ur gårdagens Rapportsändning. Men nej då - det gick inte alls, eftersom jag blockerar popupfönster. Rutan till höger fick jag slängd i ansiktet. Jag skulle alltså bli tvungen att stänga av popupblockeraren i min webbläsare för att få se sändningen.

Det är väldigt sällan jag vill öppna nya fönster istället för nya flikar. Moderna webbläsare har ju haft flikar i 4-5 år, och det är ett utmärkt system att hantera flera fönster samtidigt.

Folket på SVT som byggt Playrapport har dock - om de verkligen insisterar - haft möjlighet att slänga upp ett nytt fönster för att spela filmen, men de har tydligen ingen aning om hur man gör det.

Safari, som jag helst använder, är inte den webbläsare som har störst problem med popupfönster. Och jag kan ju slå på blockeraren igen så fort sändningen börjat visas. Men ändå - vilka amatörer.

Första maj med fantastiska tal

Årets första maj bjöd på total uppslutning. Från min brödraskara, alltså. Och alla barn som hittills kommit i brödraskaran. Så stolt har jag inte varit sedan jag blev förälder.

Lilla M tyckte det var roligt att ropa "Ja!" på frågan "Asylrätt?" och "Nej!" på frågan "Deportering?". L kan fortfarande spontant brista ut i "Krossa USA-imperialismen!" även om uttalet är lite sisådär. Man kan naturligtvis ifrågasätta att barnen går med i demonstrationståg, men de ville, och ingen kommer att hålla det emot dem framöver när de skaffar sig en egen vilja.

Den stora behållningen, förutom själva demonstrationståget, var Johan Perssons tal, som också återfinns på Vänsterpartiet Uppsalas webbplats. Han tog i från tårna och jag får fortfarande gåshud när jag läser hans tal och tänker på hur han lät. Helt enorm kille!

Sen var det inte så illa att få höra PLO:s generaldelegat Salah Heidar Al Shafi tala heller, förstås. Men Johan Persson var ändå mäktigast. Längtar redan till nästa gång jag kan få höra honom tala.

Det var på tiden!

Vi har i princip två namn varenda dag i den svenska almanackan. Förutom de vanliga namnen, så har vi en massa gamla namn som ingen heter idag. En ganska förutsägbar almanacka, alltså, även om det kanske inte skulle kunna se så annorlunda ut.

Men en frisk fläkt för almanackan är Bolibompa-namnen. Varje dag drar man ett förslag på "dagens namn" som någon tittare skickar in. Igår var det Kevin, och idag var det Abdallah. Utländska namn är en realitet bland svenska barn, men det återspeglas ganska dåligt på almanackan.

Mera sånt som utmanar gängse normer, tack!

Vart tog högerns kritik vägen?

Kina stärker greppet om Tibet. Och omvärlden verkar jätteförvånad. Var det verkligen ingen i ledande befattning som såg detta komma?

Sverige protesterar mot detta övergrepp, fast vi borde ställa oss upp med samma kraft och tala om vad vi tycker om hur de behandlar sina egna medborgare. Kineserna protesterar dagligen mot regeringens förtryck. Så har det varit länge, och vi ser endast ytliga försök att lätta på pressen.

Det allra märkligaste är dock att man kallar det rådande partiet i Kina för "kommunistpartiet", fast man mycket väl vet att Kina absolut inte har något med kommunism att göra. Det är en marknadsinriktad enpartistat som har dödsstraff som ett av sätten att förtrycka folket.

Och vi gör gärna affärer med dem. Sen tar vi lite halvhjärtat avstånd om någon frågar vad vi tycker om själva regimen. Och om det nu skulle vara en kommunistdiktatur - varför är det så mycket vänsterfolk som protesterar mot att Kina får OS som propagandavinst? Och varför måste samma vänstermänniskor tjata sig blå för att vi ska handla varor som är producerade på ett schysst sätt och inte av underbetalda barnarbetare?

Var är Jan Björklund i denna OS-bojkott? Folkpartiet har ju försökt profilera sig som kommunisthatarna nummer ett, i brist på bättre argument mot vänsterpartiet. Och sossarna är goda tvåor, eftersom de letar anledningar till att inte bilda någon koalitionsregering utan sträcka ut handen åt höger istället.

Till syvende og sist är det nog ändå så att pengar inte luktar. Och så länge vi får vårt sommarnöje i augusti och billiga varor producerade av kinesiska barn, är det inte viktigt hur medelkinesen har det.

iPhone SDK - here I come

I skrivande stund sitter jag - förmodligen samtidigt som någon miljon andra - och försöker ladda ned utvecklingsmiljön till iPhone och iPod Touch. Det går inte så bra, eftersom jag får veta att server är ruskigt upptagen.

Jag ska ta två aspirin och kontakta servern i morgon. Eller så fortsätter jag jobba på att få in nya skivor i vinylheter.se. Så mycket att programmera. Så lite tid. Tur att programmering och öl går att multitaska.

Simpsons är huvudsaken

Nu har jag varit på rea. Nej, det har inte blivit någon bokrea hittills, och det återstår att se om det blir.

Det blev istället rea på Simpsons-boxar på cdon.com. 440 spänn fick jag lägga för säsong 7-9 i huvudboxar (se Marge intill). Och jag fick paketet idag. L var mycket nyfiken på paketets innehåll, men sedan vi öppnat paketet och jag förklarat att jag var väldigt rädd om boxarna, gick hans intresse snabbt över till Bolibompa och Mamma Spindels alla små kryp. 

Säsong 7-9 tillhör de som gått i repris med skrämmande regelbundenhet i våra reklam-tv-kanaler, men några har jag kanske bara sett en gång. Och det ska bli skönt att se alla avsnitten någon gång tillsammans med L. I kronologisk ordning. Utan reklam. Bara det gör det värt varenda öre.

Nej, det är inte slut. Ännu.

Läser med stor regelbundenhet Ana Udovics blogg med lika stor behållning. Inte bara för att vi är en aning bekanta, utan också för att hon skriver på ett sånt sätt som jag skulle vilja kunna skriva.

För ett par veckor sedan undrade hon om hur vår planet mår under rubriken "Är det slut nu?", och hon skrämde upp mig rejält. 25 procent av Nordpolen borta nu och resten puts väck om ytterligare tio år om vi inte ändrar beteende radikalt.

Därför blir jag också extra rädd när jag hör finansminister Anders Borg som i Ekots lördagsintervju förra lördagen så oerhört tydligt sätter ekonomin före miljön. Jag har inte alls svårt att förstå borgare som försvarar den så kallade marknaden. Det jag har svårt för är hur vissa av dem försvarar den från samhällelig inblandning även när det är så förbannat bråttom för att klara vår överlevnad.

Så: Nej, Ana, det är inte slut. Ännu. Men vi måste inse att oavsett vad vi har för uppfattning om hur vårt samhälle måste skötas, så talar naturen sitt tydliga språk. Och än så länge har vi inte lyssnat.

Idolerna tillbaka - eller åtminstone två fjärdedelar

Kiss kommer tillbaka till Sverige. Det var nu snart åtta år sedan jag såg dem, om jag minns rätt. Men då var det hela originaluppsättningen - den som lärde mig att musik kan vara något större än själva livet, och som jag följaktligen dyrkade djupt.

Kiss var en starkt bidragande orsak till det musikintresse som följt mig genom livet, och som jag är övertygad om har räddat det lilla förnuft jag har kvar i denna vansinniga värld.

Mitt problem är att det är bara Paul Stanley och Gene Simmons som är med från originalsättningen. De andra har sina randiga och rutiga att inte följa med. Visst - ersättarna är kanske bättre musiker, men det hör inte hit.

Så om jag tidigare stått längst fram på Kiss-konserter, framför Ace Frehley, så kommer jag nu istället att stå på vänster sida, framför Gene. Visst - det kommer att bli bra, men men det är inte samma sak som förr. Uppenbarligen är barndomsminnen en känslig sak.

Ska gravida kvinnor undantas från konfliktåtgärder?

Läser på Dagens Industris webbplats "Dina Pengar" hur hemskt det är att facket satte in stridsåtgärder mot en företagare som har två konditorier i Örebro. Anledningen? Hon hade haft det jobbigt med sin graviditet.

Jag har verkligen inga problem att förstå att en graviditet kan vara jobbig. Men ingenstans sägs ens att kvinnan varit oförmögen att arbeta. Tvärtom hade facket raskt fått ett nej när hon blev ombedd att teckna kollektivavtal.

Nej, det hela handlar nog om att hon ville fortsätta betala under minimilön till flera anställda och dessutom inte vill låta sina anställda få större inflytande på sin arbetsplats. För till syvende og sist är det inte bara en persons företag det gäller. Det gäller andras lön och arbetsmiljö. Och det måste facket även kunna få förhandla om, även om motparten är gravid.

Stridsåtgärderna sattes in på fettisdagen och fick avsedd verkan. Mycket lyckat. För semlor är gott - med eller utan varm mjölk - men de ska vara schysst tillverkade.

Föredettingar in i rampljuset

Prince tar The Pirate Bay till domstol. Och Village People. Jag häpnar. Jag kan inte låta bli att undra vad i helskotta de har att tjäna på att stämma. Och Village People, som hade sin storhetstid för mer än 25 år sedan med YMCA och In The Navy för att nämna några - är detta deras dödsryckning? Inte lär varken karriär eller ekonomi blomstra efter detta publikfjärmande drag.

Jag har all respekt för artister som vill ha betalt för sina konstnärliga insatser. Men inte tusan är ett åtal mot en svensk länkwebbplats (som inte innehåller några olagliga filer) lösningen på problemet. Klara steg mot en lösning vore istället sänkta skivpriser, möjlighet att köpa musiken i oförstört format utan kopieringsskydd och framför allt enklare sätt att köpa.

Även om alla torrentplatser i hela världen skulle stängas, så skulle inte fildelningen sluta. Alla vet det - men vem tar det första steget att erbjuda sin konst på ett sätt som gör det fördelaktigt för dagens internetanvändare att faktiskt köpa musik?

Själv köper jag nya skivor regelbundet. Och använder fildelning för att lyssna in mig på något. Just nu är det Adele och debut-LP:n "19" som är ett presumtivt köpobjekt. Jag har två kompisar som oberoende av varandra åker till London och ska köpa skivor till mig. En av dem får nog äran att göra inköpet. Förra helgen åkte en annan kompis till London och köpte Amy Winehouse "Back To Black" och två Foo Fighters-singlar. 186,25 för underbar musik med suveränt ljud och snygga omslag.

Fildelningen är här för att stanna. Frågan är inte ens om mediabolagen kommer att förstå nyttan med den. Frågan är när.