Nätet räddar julen 2006

Tack Gud (eller nån) för Internet. Så mycket jag haft att göra med Internet och så lite egen tid jag har på helgerna (jag klagar inte på att umgås med familjen, men gott om egen shoppingtid är det ont om) så är nätet räddningen.

På tåget mellan Uppsala och Stockholm kan jag surfa och välja och vraka mellan klapparna utan att någon presumtiv mottagare ser på. Senemlevererade till vårt usla postombud i gallerian i kvarteret bredvid.

Det värsta är en sak som jag bara verkar kunna få tag på från Amazon i Tyskland. Och jag kan fan inte tyska. Den som kan tyska ordentligt är samma person som ska få presenten. Snacka om moment 22.

[Horrifying update] Jag har dessutom försökt få tag i en annan tysk film - en film som visats i svensk tv. Men till och med jag kan konstatera att "Keine Undertitel" betyder att man måste vara bra på tyska för att få behållning av filmen. Hur tänker tyskarna? Är tysk kultur bara för dem? Nej, jag tänker inte dra paralleller till vad som hände på 30-talet.