Den Illegala nedladdningen minskar!

Den illegala nedladdningen minskar bland unga amerikaner mellan 8 och 18 år, enligt en undersökning från Business Software Alliance. Jag undrar när vi får se det som en nyhet i Sverige, för det lär se ungefär likadant ut hos oss. Vi skiljer oss inte nämnvärt från våra grannar i det stora fria landet i väster.

Det har ju tjatats till förbannelse om att skiv- och filmbolagen förlorar enorma belopp på nedladdning. Vad de missar att säga är att det finns andra saker som kostar pengar idag. Mobiltelefon och datorspel kostar unga väldigt mycket pengar, och det fanns knappat att tillgå för 20 år sedan - åtminstone inte för tonåringar. Så om unga inte får mer pengar nu än förr, så är det klart att det går åt mindre pengar till musik. Särskilt om den kostar så mycket den gör idag - lagligt nedladdad eller köpt i butik.

Därför blir jag extra upprörd när valda delar av media lydigt går i skivbolagens ledband och skriver så som exempelvis DN gör idag. Tänk om det ens var halva sanningen de skrev - vilket lyft det skulle vara för samhällsjournalistiken!

Bäst musik just nu: The Clash "London Calling". En skiva som måste finnas i hyllan hemma hos varje rockintresserad, och som visar The Clash när de håller på att ta sig ur 77-punkens ramar utan att för den skull tappa intensiteten eller lusten.

ABBA-museum - så ofarligt

Då var det klart - om ungefär två år ska ett Abba-museum stå klart i tullhuset vid Stadsgården i Stockholm. Det kommer att locka många svenskar och förhoppningsvis ännu fler turister.

Jag var själv och såg Abba - the Exhibition på Nordiska Museet för några år sedan. Den var välgjord och givande, även om man inte fick någon närmare inblick i gruppens medlemmar. Istället fokuserade man mer på musiken (vilket i och för sig var bra) och din epok som musiken var en del av. Och så fick vi alla höra låten "Hovas Vittne" som delades ut på en röd tolvtumssingel till gästerna på Stikkan Andersons 50-årsfest 1981. Det var läckert för någon som är så pass musikhistoriskt intresserad som jag.

Det är dock typiskt att ett Abba-museum kommer först av alla större museer över svensk populärmusik. Visst - de var stora i många delar av världen, och museet kommer att bli populärt. Men Abba är också en grupp som inte stack ut på något vis. Idag är Abba mer rumsrena än någonsin, och det är knappast kontroversiellt att sätta upp ett museum över en sån exportartikel.

Efter Abba-museet väntar vi bara på att svensk punk och progg får varsina museer. Visst - dessa stilar sålde kanske inte så mycket utanför Sverige (även om skivorna går för dyra pengar till Japan), men punk och progg har påverkat svensk musik minst lika mycket som Abba. Men av någon anledning verkar delar av vår musikhistoria vara väldigt svår att komma ihåg.

Darwin fick rätt - i Dalarna!

En tant i Dalarna har fått besök av två män "i 20-30-årsåldern" som utgav sig för att vara från Jehovas Vittnen, för att sedan under knivhot råna kvinnan på guldsmycken och pengar. SvD har en notis i ärendet.

Jag tycker lite synd om tanten, men jag kan inte låta bli att tycka att här är ett typexempel på att Darwin hade rätt. Det är verkligen inte första gången i historien som någon utger sig för att vara en Guds tjänare för att sedan utföra övergrepp på folk. Och även om de verkligen tror att de är Guds tjänare, så har de inte alltid varit sin herres bästa barn. Darwins teorier om "survival of the fittest" (eller "survival of the fittigaste", som min bror säger) till stora delar stämmer.

Tanten skulle ha mått bra av att läsa serieteckningen som du kan läsa om du klickar på bilden ovan till vänster.

TV4 stöttar SD:s statskupp!

Året är 2008. TV4:s koncessionsavtal med svenska staten har gått ut, och det har inte förnyats. Marknadsivrare rasar för att svenska staten tystar den fria rösten. Vad man glömmer att berätta är att Sverigedemokraterna försökt genomföra en statskupp mot den folkvalda riksdagen, och att TV4 gick ut och öppet stöttade SD:s försök att ta makten i Sverige. Därför var riksdagen inte speciellt positivt inställd till kanalen när TV ville förnya avtalet.

Nu har det inte hänt, och kommer förmodligen inte heller att hända (även om man aldrig kan vara riktigt säker). Däremot så har det hänt en motsvarande händelse i Venezuela. Den tv-kanal som inte fått något nytt koncessionsavtal med den venezuelanska staten stödde öppet försöket till statskupp 2002.

Man kan och får tycka precis vad man vill om Hugo Chavez. Men man ska banne mig inte tycka det är märkvärdigt att en statskuppsvänlig kanal inte får förlängt koncessionsavtal. Eller ens, som DN gör, försöka få det till att Chavez är en censurivrande despot.

Bilden till höger, då? Ja, jag tänkte bara den passade bra till vilken artikel som helst som nämner SD eller deras gelikar!

Spirit blir film!

Nu är det dags att gräva upp en annan gammal superhjälte, Will Eisners Spirit, och göra honom till filmstjärna.

Hade det varit någon annan som skulle gjort film av denna hjälte skulle jag ha varit än mer tveksam. Men lyckades han överföra Millers "Sin City" till bioduk med lyckat resultat, borde Spirit kunna bli bra han också. Jag hoppas åtminstone det.

Nästa fråga är vilka som ska spela de viktigaste karaktärerna. Bruce Willis skulle vara ett säkert kort i huvudrollen för ett tillräckligt bra skådespel och garanterade publikintäkter, men karaktären behöver någon som har ett ännu mer fyrkantigt utseende. Å andra sidan slipper jag gärna Dolph Lundgren, Steven Seagal och deras likar!

Jag vill ha - men behöver jag?

Jippi! Det kan tänkas att jag inom något år kan få ännu snabbare Internetanslutning via en teknik som kallas VDSL2. Det innebär 100 Mbit/s i telejacket. Och jag som hörde för 10 år sedan att man inte kunde få ut mer än 56 kbit/s ur koppartrådarna. Det vill jag påstå är en av de största underdrifterna i historien.

Men frågan är: Behöver jag detta? Jag har 10 Mbit/s ned och faktiskt lika snabbt upp idag. Det som begränsar hastigheten är den trådlösa kommunikationen mellan min router och de datorer jag har i nätverket. Och att all den här kommunikationen är krypterad, förstås. Kryptering gör ju trafiken lite långsammare. Men visst skulle jag tacka ja om någon frågade.

Detta skulle innebära att man skulle kunna hyra film i hd-format över Internet. Och digitalt marksänd tv kan ersättas med en fet Internetlina. Annars ser jag inget behov av bredare band än vad jag har. Men se för tusan till att få ut kabeln på landsbygden så kan jag byta min citylya mot ett hus med röda knutar vilken dag som helst!

Skolan - ett enda stort experiment?

Vi går mot en friare skola. Ja, det vill säga att kommunala skolor säljs ut med rasande fart så att fler kan göra pengar på utbildning.

Naturligtvis måste folk få tjäna pengar, men med den mest decentraliserade skolan i hela OECD så riskerar vi att få kommunalpolitiker som inte tar ansvar för skolan på samma sätt som om de var i kommunal regi. Och blir de inte privatiserade, så kan de istället bli "kommunala friskolor".

Det står fullkomligt självklart att om privatiseringen av skolan ska fortsätta, så måste också översynen av skolorna öka. Det handlar om våra skattepengar. Kanske måste man också ha möjlighet till insyn på flera sätt som man inte har idag i vanliga privata företag.

Man är lättpåverkad!

Det är märkligt hur lätt man påverkas. Ja, nu tänker jag inte på reklam. Det var istället en kollega som jag bara känner till utseendet (vi är många här på företaget jag ska sluta på) som gick förbi med sin kanske tvååriga dotter. Kollegan sa "hej", och det gjorde dottern också. Skillnaden var att dottern log med hela ansiktet och vinkade glatt.

En ganska bra morgon blev snabbt en mycket bättre. Och det faktum att man är lättpåverkad är tydligen inte bara negativt.

I eftermiddag blir det hemgjord rabarberpaj och glass med några av de få på kontoret som måste jobba klämdag med mig.

Jag har blivit med nalle!

Ibland händer saker lite sent. Jag fick en ny jobbtelefon idag, dagen efter att jag gått ut med att jag ska sluta. Det är en SonyEricsson K610i, och den ser helt ok ut, även om jag hellre sett en viktelefon. (Jag vet, jag borde inte gilla viktelefoner, men de ger en schysst telefonkänsla när man viker upp dem, och knapparna och bildskärmen är bra skyddade när man har dem i fickan.)

Nu väntar jag bara på att kunna länka den med min Mac. Den USB-kabel som följde med borde kunna ge lite ledtrådar. Eller så använder jag blåtandslösningen. Några tips därute?

De sista dagarna här lär jag väl få höra att folk skulle vilja byta ut sina gamla telefoner mot min. Och inte mig emot. Jag får ju inte ta med mig telefonen till det nya stället i alla fall.

UPDATE: Det var bara att använda inställningsguiden för blåtandsfunktionen för att mobilen skulle kunna synka kontakter och kalender med hjälp av iSync. Det jag väntar på nu är att hitta var den automatiska knapplåsningen är någonstans. Det står ingenting om den i instruktionsboken.

Serie utöver det vanliga

När vi ändå håller på att prata hårdrock, så vill jag tipsa om Backstage The Comic, som är en serie för hårdrockande människor. Jag ber att få tacka min blivande kollega Johan för att han tipsade om den. (Jag vill dock inte påstå att han är smart bara för att han tipsade om serien. :-P )

En av seriens karaktärer är Iron Maidens maskot Eddie, som du ser till höger, talandes i telefon.

Fler serietips följer. Stanna inställda!

Det gäller att anpassa sig!

Det pratas just nu mycket om växthuseffekten. Gränserna för de olika klimatzonerna rör sig norrut med en takt av en meter i timmen. Det är allvarligt. Och flera av de djurarter som finns i de olika klimatzonerna kan inte flytta med i den takten.

Men det gäller dessbättre inte isbjörnarna. Deras ledord är "anpassning", vilket vi kan se hos Joy of Tech. Leve isbjörnarna!

Man måste ständigt förnyas

Jag ska byta jobb. Från och med 13 augusti börjar jag på ett lite mindre företag. I Uppsala. Det ska bli skönt att slippa pendla till Tjockhult. Visst är tåget helt ok, men jag har bättre saker för mig. Och det är nyttigt med motion, vilket jag får om jag cyklar eller går.

Jag ska jobba som portalutvecklare med Java som programmeringsspråk. Det ska bli skitkul, och jag ser fram emot att lära mig flera nya saker. Nya kollegor är inte heller att förakta. Och på en liten arbetsplats blir det också lite mer gemenskap, och alla har åtminstone en hum om vad andra gör.

Hårdrockare smartare än andra?

Det har nyligen annonserats att bland de allra smartaste av drygt 1000 studenter vid Warwick University i England så är det en oproportionerligt stor del som lyssnar på hårdrock, såsom Kiss, AC/DC eller Iron Maiden.

Det kan naturligtvis finnas många orsaker till detta. En kan vara att det ligger en stor press på begåvade människor och de lyckas minska trycket något genom att lyssna på hårdrock. En annan orsak skulle kunna vara att det krävs att man måste vara musikalisk (och det är en begåvning i sig) för att lyssna på hårdrock.

Hur som helst så motsäger det att konstmusik (klassisk musik) skulle vara lämpligare för förbättrade studieresultat än andra musikformer. Jag tror att det som spelar roll är att man verkligen tar musik till sig, och inte bara använder det som en kuliss till sitt liv. På så sätt är jag övertygad om att man får bättre minne, utlopp för sina agressioner (främst i hårdrock, förstås) och en lugnare själ om man lyssnar på musik. Och det är inte alls dumt.

Grisigt värre!

I fredags var jag och tittade på Roger Waters i Globen. Han har varit här som soloartist två gånger tidigare, och båda gångerna har jag haft någon usel anledning att inte gå. Men nu var det dags.

Visserligen framförde han "The Dark Side of the Moon" i sin helhet, och Carol Kenyon gjorde en helt fantastisk version av "The Great Gig In The Sky", men det roliga var att höra några av Waters sologrejer live för första gången. Ja, han har ju gjort dem förut, men jag hade inte hört dem förut. "Perfect Sense Part 1 & 2" var jättebra, den nya (nåja, 2003 är nytt för att vara Waters) "Leaving Beirut" var förvånansvärt bra, och kopplingen vardag och världspolitik i nämnda låt var ovanligt bra.

Visst är det så att en artists mest krativa topp sällan kommer efter mer än 30 år i branschen. Men det hindrar inte att han eller hon kan göra bra saker. Det är inte alla som faller in i någon form av bekvämlighet och ger ut mer lättsmälta saker. Och Roger Waters har knappast blivit mer lättillgänglig. Istället går han vidare och söker nya musikaliska uttryck inom den ram han kan. Stundtals riktigt bra, sällan tråkigt, men framför allt alltid Roger Waters.