Inga nyheter är goda nyheter

Idag surfade jag till den stora morgontidningens förstasida och hände hur jag spände mig. Jag visste varför. Jag var beredd på att militären i Burma skulle ha dödat flera hundra medan jag sov.

Det var en märklig befriande känsla att läsa "KD under spärren". På flera sätt. Visst fanns det nyheter om Burma, men inga katastrofer som jag inte läst om redan igår kväll.

Idag har jag på mig en tröja som är det närmaste röda jag har. Vi får se hur det tas emot på jobbet. För det lär väl ändå inte vara någon annan som hörsammat den internationella vädjan om en röd tröja som protest mot militärens agerande i Burma!

Tystnaden bruten

Jag är ledsen för att ni få som läser det jag skriver fått vänta så länge på en uppdatering. Jag har helt enkelt haft för mycket i mitt lilla huvud - andra saker som av förklarliga och oförklarliga skäl prioriterats före 11147.

I och med detta inlägg har det redan blivit lite ändring på det. Men jag ska snart sätta fingrarna mot tangentbordet och berätta hur det är på det nya jobbet (där bara en läser min blogg såvitt jag vet, så jag kan vara ärlig) ;-), lite om konserten jag ska se i kväll och om den årliga surströmmingen jag ska äta i morgon.

I väntan på det kan ni alltid titta in på sverker.se och se vad jag gjort. Just nu är jag mycket nöjd, även om det bakomliggande programmeringsarbetet inte på något sätt är färdigt. Men fasaden ser bra ut!

Se upp Skärblacka!

Ibland blir man lite extra stolt att komma från Uppsala, även om man själv inte alltid bidragit till det som man är stolt över. I morse hände det igen. Jag läste om tolvårige Teo Lindström, i reggaekretsar mest känd som Junior Natural, som spelat in en av farsans låtar och givit ut den på sjutumssingel. Skithäftigt, och inte lite rebellkänsla.

Så fort jag kommer hem till Uppsala igen, ska jag ha ett ex. Eller kanske två. Varav ett signerat. För det är ju som de säger - reggae på cd är inte samma grej!

Penny Arcade - lagom nördig!

Serier är som alla vet en underskattad konstform. Och jag har tipsat om flera bra nätserier här på 11147. Nu är det dags för Penny Arcade. Det handlar mycket om spel, men har också en hel del fokus på användning av ny teknik och Internet.

En av de allra bästa stripparna handlar om Linuxnördar som vill kunna köra operativsystemet Linux på Microsofts spelmaskin Xbox. Förstår man det, så har man behållning av strippen. Mycket nöje!

Tandvärk så ända in i h-vete!

I onsdags började jag känna av tandvärk. Det ilade i tänderna och det började göra ont på allvar i en kindtand. I torsdags träffade jag tandläkaren som sa att det var 50-50 chans att jag skulle få behålla tanden, men annars skulle ontet ebba ut på tre månader. Jag trodde att de skulle laga något akut hål, men det var en dålig tandborste som gjort tandköttet inflammerat. Istället blev jag ordinerad ny tandborste och fluorsköljning.

Jag följde tandläkarens ordination till punkt och pricka, men i lördags, drygt två dagar efter besöket hos tandläkaren, så började det svida på hela nedre höger sida där jag tidigare bara haft ont i en enda tand. Dessutom kändes det som öroninflammation. Så det var bara att ringa sjukvårdsrådgivningen och boka tid på vårdcentralen. Läkaren trodde att jag var allergisk mot något i fluorsköljet, så hon rekommenderade mig att avbryta den behandlingen. Istället skulle jag ta antihistaminer och ett munskölj mot värk.

Nu har det gått ett drygt dygn sen läkarbesöket. Och jag känner mig mycket bättre. Tandvärken har minskat betydligt och jag har ändå tagit hälften så många värktabletter som igår. Men det ska då vara fan att man är allergisk mot så enkla saker som flourskölj!

Moderaterna vill göra censuren frivillig

På ytan verkar de borgerliga partierna betydligt mer frihetligt lagda än vänstern. De har massor av idéer om hur företagandet ska kunna fungera så fritt som möjilgt, och det är säkert bra för de svenska företagarna.

Men förbudsivern finns högerut på ett helt annat sätt än inom vänstern. Moderaternas Beatrice Ask vill att nätleverantörerna (ComHem, Bredbandsbolaget med flera) borde ta "ansvar för saker som är direkt skadliga och samhällsfarliga". Och Mats Johansson, moderaternas mediepolitiske talesman anser att det ska instiftas en "Internetombudsman" som ska ha som viktigaste uppgift att se till att nätleverantörerna utför någon form av saneringsarbete.

Hittills har nätleverantörerna vägrat, och jag kommer definitivt inte att anlita en nätleverantör som faller för regeringens påtryckningar. Ansvaret att se till att lagar och regelverk efterlevs ska inte läggas på dem, utan hos Polisen eller i vissa fall Säpo.

Detta kan vara extra farligt eftersom EU beslutat att nätleverantörerna inte får lämna ut uppgifter till myndigheter om en användare i deras nät misstänks för att ha delat ut upphovsrättsskyddad musik. Om polisen inte får göra det, så vill regeringen kringgå detta genom att skapa en "frivillig" självsanering.

Men vi får inte glömma Posten, som sprider allt möjligt åt företag, skumma organisationer och underliga typer. Ska Posten också agera saneringsfirma, på samma sätt som Glocalnet snart kommer att tvingas göra? Det är samma typ av information, men i annan form. Ett e-brev ska inte ha ett sämre skydd än samma sak som skrivs på papper. Men det är faktiskt precis det som nämnda moderater kräver.

I konsekvensens namn måste Postens budget ökas så att de kan öppna och läsa all post, för att sedan försluta den och skicka den vidare till adressaten (eller Polisen/Säpo om innehållet var tvivelaktigt). Eftersom Posten är statligt (nåja, ett litet tag till i alla fall), så kan ju regeringen besluta detta omgående. När moderaterna öppet erkänner att alla brev borde läsas på samma sätt som e-brev eller webbsidor, oavsett om man anser sig ha råd med det eller ej, så kan jag ta deras idéer för annat än ogenomtänkta. Jo, förresten: De är redan tragiska.

Loppis regerar

Under sommarvistelsen i Västervik avklarades årets obligatoriska besök på IFK:s loppis. Jag brukar inte hitta så mycket, men idag bytte nio skivor ägare till det facila priset av 30 kronor. Flera av dem är perfekta gåbort-presenter, såsom Boney M:s "20 Golden Hits" (där titeln ljuger, eftersom de inte hade så många hits) och Talking Heads "Little Creatures" med hitarna "Road To Nowhere" och "And She Was". Dessutom fick jag ett tomt omslag till Kiss "Destroyer" (se bild) på köpet, med rätt innerpåse. Inte illa.

Och eftersom tidningen Red Hot Magazine tipsat om Julie London i senaste numret, plockade jag upp hennes "Sings Soft & Sweet" som förhoppningsvis är en bra introduktion till hennes musik.

Det nördigaste i samlingen blev en fyrkanalsskiva (ja, grammofonskiva med fyra kanaler istället för stereo) där Herbert von Karajan dirigerar Berlinfilharmonikerna och pianisten Alexis Weissenberg. Någon dag ska jag skaffa mig en skivspelare som kan spela fyra kanaler. Idag är dock inte den dagen.

Men jag dissade ett signerat exemplar av Harpos debutskiva "Leo The Leopard". Det var väl klottrat på, eftersom jag dissade det. Minns inte just nu. Men eftersom den är med i boken "Sveriges sämsta skivomslag" så vill jag ha ett bra exemplar. Är det någon ägare till skivan som vill ge sig tillkänna?

Att lägga ned - bakvägen!

Kultur- och fritidsnämnden i Täby kommun har förbjudit biblioteken i kommunen att låna ut dvd-filmer. Detta påstås vara av konkurrensskäl. Men den lokale videouthyraren i Täby kyrkby säger sig inte ens känna till att man har filmutlåning på biblioteket, så någon konkurrens känner han inte av.

Vill man vara konspiratorisk, och det vill man, så handlar det naturligtvis om att bibliotekens betydelse ska minskas. För bokuthyrning har ju bokhandlare också, i form av bokcirklar. Eller är det tänkt att nästa steg ska vara att biblioteken inte ska få låna ut böcker längre?

Låt de 150 titlarna som finns på biblioteket i Täby kyrkby vara tillgängliga för folk att låna! Så länge biblioteken huvudsakligen håller sig till titlar som gör att det totala utbudet ökar så förlorar ingen. Det är public service som ger större variation på samma sätt som SVT ger variation till de likriktade reklam-tv-kanalerna.

Kasta pengar för byggjättar

Jag kunde här på morgonen konstatera att regeringen överväger att låta staten gå in som garant för lån till folk som vill köpa sin första bostad. På så sätt skulle bankerna våga ge lån till de som inte har en så stadig inkomst, eller kanske har möjlighet att köpa en lite större lya.

Att staten vill hjälpa till med bostadsproblem är naturligtvis lovvärt. Men problemet är naturligtvis att satsningen är felriktad. De som inte har någon bostad på grund av svajiga finanser är i första hand inte i behov av ett stort lån, utan av en bostad överhuvudtaget.

Detta är förstås ett slag mot hyresrätten i allmänhet och allmännyttan i synnerhet. Det måste byggas fler bostäder, och då främst hyresrätter så att inte priserna rusar i höjden.

De enda som verkligen blir gladare av en sån här reform är de som äger sina lägenheter och byggjättarna som kan få bättre betalt för sina hus. De som vill flytta hemifrån kommer att finna att de efter ett par år fortfarande har mycket lite kvar i plånboken, men stora lån som ska avbetalas varje månad till valfri bank. Och betala måste man förr eller senare, även om staten står som garant gentemot banken.

Bäst just nu: Amy Winehouse "Back To Black". Jag kan inte riktigt sätta en etikett på hennes musik, men emellanåt fullkomligt översköljs man av referenser till 60-talets artister på Motown och i någon mån även Stax. Ska köpa LP:n idag på lunchen, tror jag. På tal om Stax, förresten - är det någon som vill ge mig en biljett till Mavis Staples på Berns så skulle jag bli jätteglad!

Det som göms ...

I ungefär fem veckor har jag varit utan min iPod Shuffle. Och med den mina Apple in ear-hörlurar. Jag har inte kunnat gå till och från jobbet och lyssna på de radioprogram jag konsumerar i poddversion. Och hörlurarna som kommer med iPod är bra, men inte ens i närheten lika bra som in ear-varianterna när jag kunnat lyssna på jobbet eller tåget.

Men när jag haft en ganska djävlig morgon (åtminstone jämfört med mina vanliga morgnar) med dålig nattsömn, bristande tillgång på frukostost, en disk som hade varit ett dåligt samvete alldeles för länge och stress till tåget, inträffar något lustigt. Jag letar i min gigantiska datorväska efter USB-3G-kortet som förgyller mina resor, och hittar det inte. Istället hittar jag min bortsprungna iPod och nämnda hörlurar.

Så nu sitter jag och konsumerar The Pretenders Greatest Hits och tycker att Chrissie Hyndes band var jämrans bra kring skiftet mellan 70- och 80-tal. Innerst inne vet jag dock att musik helt enkelt blir bättre ju bättre man hör den. Det hindrar dock inte att "Don't Get Me Wrong" är en skitbra låt.

Men när jag blir ensam med min datorväska ska den få sig en rejäl utskällning för att den gömt min iPod!