Idag surfade jag till den stora morgontidningens förstasida och hände hur jag spände mig. Jag visste varför. Jag var beredd på att militären i Burma skulle ha dödat flera hundra medan jag sov.Det var en märklig befriande känsla att läsa "KD under spärren". På flera sätt. Visst fanns det nyheter om Burma, men inga katastrofer som jag inte läst om redan igår kväll.
Idag har jag på mig en tröja som är det närmaste röda jag har. Vi får se hur det tas emot på jobbet. För det lär väl ändå inte vara någon annan som hörsammat den internationella vädjan om en röd tröja som protest mot militärens agerande i Burma!
