Behandla andra så som du vill bli behandlad?

Förra gången jag vabbade, alltså var hemma från jobbet för vård av barn, var i november. Det tog ungefär två månader för Försäkringskassan att betala ut pengarna. Det drabbade mig verkligen inte i någon större utsträckning, eftersom jag inte måste vända på precis varenda slant för att få månaden att gå ihop.

Den 9 januari vabbade jag igen. Den här gången har jag dröjt lite med att skicka in intyget som regeringen tvingat Försäkringskassan att kräva in från vabbande föräldrar – i skrivande stund 15 dagar sedan jag fick blanketten i min hand.

Döm därför om min förvåning när jag idag fick ett brev som gick ut på att jag snarast måste lämna in intyget. "Om du inte lämnar den här uppgiften senast den 12 februari 2009 kommer ... din begäran kommer att avslås och ingen ersättning betalas ut för den 9 januari", kunde jag läsa i det korta, hotfulla brevet som avslutades med orden "Med vänlig hälsning".

Jag har inte i min vildaste fantasi tänkt att det skulle vara speciellt bråttom. Och absolut inte när Kassan själv dröjer upp till tre månader med att betala ut pengar till de som gjort rätt på alla sätt och vis. Inte ens ett ord om omprövning eller överklagande.

Jag förstår att Försäkringskassan har mycket att göra, och socialminister borde ha gjort något åt deras arbetsbelastning för länge sedan. Men någon jävla måtta måste det väl vara på fräckheterna?

Bussresandet minskar - medveten strategi av majoriteten?

Läser i webbupplagan av min lokala morgontidning att bussresandet minskar. Och det moderata kommunalrådet är "måttligt" bekymrat, enligt artikeln.

Med tanke på att majoriteten har som officiellt mål att resandet ska öka med 50 procent till 2014 undrar jag hur man tänkte när man höjde kontantpriserna från 20 till 30 kronor. Visst - det går att skicka sms-biljett och allt det där, men det är ändå svårare än att hosta upp en tjuga. Och allt som försvårar, minskar också resandet. De stomlinjer som kommunledningen sagt sig vilja införa har inte heller sett dagens ljus.

Nej, jag väntar med spänning på en borgerlig kommunledning någonstans i Sverige där man förtätar busstrafiken och sänker biljettpriset. Istället verkar borgerlighetens intresse i kollektivtrafiken bestå i att konkurrensutsätta den alternativt privatisera. Visst - det har hänt att konkurrensutsättning har sänkt priser, men jag kan inte komma ifrån att det finns andra saker som behöver upp på agendan för att kollektivtrafiken ska bli så bra som möjligt för både människor och miljö.

Göran och kvinnorna

Det var ett märkligt faktum jag läste på mjölkpaketet idag. Det började med att man förklarade var några namn kom från, och sen fick de en snygg övergång till det faktum att det finns fler VD:ar som heter Göran i de 500 största svenska företagen än vad det finns kvinnliga VD:ar.

Det förvånade och gladde mig på samma gång. Det var ett kallt konstaterande, men den som inte reagerar över det är väldigt trög eller helt enkelt lurad. Det är något fel på systemet. Eller: There's something rotten in the state of företagande.

VD:n här till höger är bara en i Göran-högen.

Man är lättpåverkad!

Det är märkligt hur lätt man påverkas. Ja, nu tänker jag inte på reklam. Det var istället en kollega som jag bara känner till utseendet (vi är många här på företaget jag ska sluta på) som gick förbi med sin kanske tvååriga dotter. Kollegan sa "hej", och det gjorde dottern också. Skillnaden var att dottern log med hela ansiktet och vinkade glatt.

En ganska bra morgon blev snabbt en mycket bättre. Och det faktum att man är lättpåverkad är tydligen inte bara negativt.

I eftermiddag blir det hemgjord rabarberpaj och glass med några av de få på kontoret som måste jobba klämdag med mig.

Jag har blivit med nalle!

Ibland händer saker lite sent. Jag fick en ny jobbtelefon idag, dagen efter att jag gått ut med att jag ska sluta. Det är en SonyEricsson K610i, och den ser helt ok ut, även om jag hellre sett en viktelefon. (Jag vet, jag borde inte gilla viktelefoner, men de ger en schysst telefonkänsla när man viker upp dem, och knapparna och bildskärmen är bra skyddade när man har dem i fickan.)

Nu väntar jag bara på att kunna länka den med min Mac. Den USB-kabel som följde med borde kunna ge lite ledtrådar. Eller så använder jag blåtandslösningen. Några tips därute?

De sista dagarna här lär jag väl få höra att folk skulle vilja byta ut sina gamla telefoner mot min. Och inte mig emot. Jag får ju inte ta med mig telefonen till det nya stället i alla fall.

UPDATE: Det var bara att använda inställningsguiden för blåtandsfunktionen för att mobilen skulle kunna synka kontakter och kalender med hjälp av iSync. Det jag väntar på nu är att hitta var den automatiska knapplåsningen är någonstans. Det står ingenting om den i instruktionsboken.

Man måste ständigt förnyas

Jag ska byta jobb. Från och med 13 augusti börjar jag på ett lite mindre företag. I Uppsala. Det ska bli skönt att slippa pendla till Tjockhult. Visst är tåget helt ok, men jag har bättre saker för mig. Och det är nyttigt med motion, vilket jag får om jag cyklar eller går.

Jag ska jobba som portalutvecklare med Java som programmeringsspråk. Det ska bli skitkul, och jag ser fram emot att lära mig flera nya saker. Nya kollegor är inte heller att förakta. Och på en liten arbetsplats blir det också lite mer gemenskap, och alla har åtminstone en hum om vad andra gör.