Vad var OS i Peking värt?

Nu är OS avslutat. Jag har faktiskt sett säkert 40-45 minuter av hela OS när tv:n stått på. Det gick ju ganska dåligt för svenskarna, men det svenska folket verkar ha tagit det med ro. Det var i alla fall inte som OS i Lillehammer då norrmännen tog hem till synes allt.

Någon deltagarbojkott av OS var väl inte att räkna med. Det var dock många som struntade i att titta på tillställningen eftersom de tyckte att den kinesiska regeringen inte skulle ha propagandavinsten.

De som tyckte att OS var ett bra sätt att få insyn i vad Kina gör och trycka på för att förbättra verkligheten för kineserna kan känna sig blåsta. Kina är i princip lika dåligt som tidigare, trots att världens ögon varit på Mittens Rike i flera år.

Ett aktuellt exempel på Kinas fortsatta förtryck är att iTunes Store ett kort tag var stängt för kineserna. Apple som driver iTunes Store hade inte gjort något, utan tillgången var stoppad av lokala myndigheter, eftersom man inte gillade skivan Songs For Tibet utgiven av The Art Of Peace Foundation. När man senare öppnade igen fanns inte skivan kvar i iTunes Store.

Det enda som kan förbättra för kineserna är ekonomiska påtryckningar. Jag skulle inte handla i en butik där jag vet att ägaren slår sina anställda. Därför känns det väldigt konstigt att handla varor från ett land där regeringen förtrycker folket.

Fönster en masse

Alltså - jag blir så trött. Idag tänkte jag att jag skulle se ett klipp ur gårdagens Rapportsändning. Men nej då - det gick inte alls, eftersom jag blockerar popupfönster. Rutan till höger fick jag slängd i ansiktet. Jag skulle alltså bli tvungen att stänga av popupblockeraren i min webbläsare för att få se sändningen.

Det är väldigt sällan jag vill öppna nya fönster istället för nya flikar. Moderna webbläsare har ju haft flikar i 4-5 år, och det är ett utmärkt system att hantera flera fönster samtidigt.

Folket på SVT som byggt Playrapport har dock - om de verkligen insisterar - haft möjlighet att slänga upp ett nytt fönster för att spela filmen, men de har tydligen ingen aning om hur man gör det.

Safari, som jag helst använder, är inte den webbläsare som har störst problem med popupfönster. Och jag kan ju slå på blockeraren igen så fort sändningen börjat visas. Men ändå - vilka amatörer.

Första maj med fantastiska tal

Årets första maj bjöd på total uppslutning. Från min brödraskara, alltså. Och alla barn som hittills kommit i brödraskaran. Så stolt har jag inte varit sedan jag blev förälder.

Lilla M tyckte det var roligt att ropa "Ja!" på frågan "Asylrätt?" och "Nej!" på frågan "Deportering?". L kan fortfarande spontant brista ut i "Krossa USA-imperialismen!" även om uttalet är lite sisådär. Man kan naturligtvis ifrågasätta att barnen går med i demonstrationståg, men de ville, och ingen kommer att hålla det emot dem framöver när de skaffar sig en egen vilja.

Den stora behållningen, förutom själva demonstrationståget, var Johan Perssons tal, som också återfinns på Vänsterpartiet Uppsalas webbplats. Han tog i från tårna och jag får fortfarande gåshud när jag läser hans tal och tänker på hur han lät. Helt enorm kille!

Sen var det inte så illa att få höra PLO:s generaldelegat Salah Heidar Al Shafi tala heller, förstås. Men Johan Persson var ändå mäktigast. Längtar redan till nästa gång jag kan få höra honom tala.

Det var på tiden!

Vi har i princip två namn varenda dag i den svenska almanackan. Förutom de vanliga namnen, så har vi en massa gamla namn som ingen heter idag. En ganska förutsägbar almanacka, alltså, även om det kanske inte skulle kunna se så annorlunda ut.

Men en frisk fläkt för almanackan är Bolibompa-namnen. Varje dag drar man ett förslag på "dagens namn" som någon tittare skickar in. Igår var det Kevin, och idag var det Abdallah. Utländska namn är en realitet bland svenska barn, men det återspeglas ganska dåligt på almanackan.

Mera sånt som utmanar gängse normer, tack!

Vart tog högerns kritik vägen?

Kina stärker greppet om Tibet. Och omvärlden verkar jätteförvånad. Var det verkligen ingen i ledande befattning som såg detta komma?

Sverige protesterar mot detta övergrepp, fast vi borde ställa oss upp med samma kraft och tala om vad vi tycker om hur de behandlar sina egna medborgare. Kineserna protesterar dagligen mot regeringens förtryck. Så har det varit länge, och vi ser endast ytliga försök att lätta på pressen.

Det allra märkligaste är dock att man kallar det rådande partiet i Kina för "kommunistpartiet", fast man mycket väl vet att Kina absolut inte har något med kommunism att göra. Det är en marknadsinriktad enpartistat som har dödsstraff som ett av sätten att förtrycka folket.

Och vi gör gärna affärer med dem. Sen tar vi lite halvhjärtat avstånd om någon frågar vad vi tycker om själva regimen. Och om det nu skulle vara en kommunistdiktatur - varför är det så mycket vänsterfolk som protesterar mot att Kina får OS som propagandavinst? Och varför måste samma vänstermänniskor tjata sig blå för att vi ska handla varor som är producerade på ett schysst sätt och inte av underbetalda barnarbetare?

Var är Jan Björklund i denna OS-bojkott? Folkpartiet har ju försökt profilera sig som kommunisthatarna nummer ett, i brist på bättre argument mot vänsterpartiet. Och sossarna är goda tvåor, eftersom de letar anledningar till att inte bilda någon koalitionsregering utan sträcka ut handen åt höger istället.

Till syvende og sist är det nog ändå så att pengar inte luktar. Och så länge vi får vårt sommarnöje i augusti och billiga varor producerade av kinesiska barn, är det inte viktigt hur medelkinesen har det.

iPhone SDK - here I come

I skrivande stund sitter jag - förmodligen samtidigt som någon miljon andra - och försöker ladda ned utvecklingsmiljön till iPhone och iPod Touch. Det går inte så bra, eftersom jag får veta att server är ruskigt upptagen.

Jag ska ta två aspirin och kontakta servern i morgon. Eller så fortsätter jag jobba på att få in nya skivor i vinylheter.se. Så mycket att programmera. Så lite tid. Tur att programmering och öl går att multitaska.

Simpsons är huvudsaken

Nu har jag varit på rea. Nej, det har inte blivit någon bokrea hittills, och det återstår att se om det blir.

Det blev istället rea på Simpsons-boxar på cdon.com. 440 spänn fick jag lägga för säsong 7-9 i huvudboxar (se Marge intill). Och jag fick paketet idag. L var mycket nyfiken på paketets innehåll, men sedan vi öppnat paketet och jag förklarat att jag var väldigt rädd om boxarna, gick hans intresse snabbt över till Bolibompa och Mamma Spindels alla små kryp. 

Säsong 7-9 tillhör de som gått i repris med skrämmande regelbundenhet i våra reklam-tv-kanaler, men några har jag kanske bara sett en gång. Och det ska bli skönt att se alla avsnitten någon gång tillsammans med L. I kronologisk ordning. Utan reklam. Bara det gör det värt varenda öre.

Nej, det är inte slut. Ännu.

Läser med stor regelbundenhet Ana Udovics blogg med lika stor behållning. Inte bara för att vi är en aning bekanta, utan också för att hon skriver på ett sånt sätt som jag skulle vilja kunna skriva.

För ett par veckor sedan undrade hon om hur vår planet mår under rubriken "Är det slut nu?", och hon skrämde upp mig rejält. 25 procent av Nordpolen borta nu och resten puts väck om ytterligare tio år om vi inte ändrar beteende radikalt.

Därför blir jag också extra rädd när jag hör finansminister Anders Borg som i Ekots lördagsintervju förra lördagen så oerhört tydligt sätter ekonomin före miljön. Jag har inte alls svårt att förstå borgare som försvarar den så kallade marknaden. Det jag har svårt för är hur vissa av dem försvarar den från samhällelig inblandning även när det är så förbannat bråttom för att klara vår överlevnad.

Så: Nej, Ana, det är inte slut. Ännu. Men vi måste inse att oavsett vad vi har för uppfattning om hur vårt samhälle måste skötas, så talar naturen sitt tydliga språk. Och än så länge har vi inte lyssnat.

Idolerna tillbaka - eller åtminstone två fjärdedelar

Kiss kommer tillbaka till Sverige. Det var nu snart åtta år sedan jag såg dem, om jag minns rätt. Men då var det hela originaluppsättningen - den som lärde mig att musik kan vara något större än själva livet, och som jag följaktligen dyrkade djupt.

Kiss var en starkt bidragande orsak till det musikintresse som följt mig genom livet, och som jag är övertygad om har räddat det lilla förnuft jag har kvar i denna vansinniga värld.

Mitt problem är att det är bara Paul Stanley och Gene Simmons som är med från originalsättningen. De andra har sina randiga och rutiga att inte följa med. Visst - ersättarna är kanske bättre musiker, men det hör inte hit.

Så om jag tidigare stått längst fram på Kiss-konserter, framför Ace Frehley, så kommer jag nu istället att stå på vänster sida, framför Gene. Visst - det kommer att bli bra, men men det är inte samma sak som förr. Uppenbarligen är barndomsminnen en känslig sak.

Ska gravida kvinnor undantas från konfliktåtgärder?

Läser på Dagens Industris webbplats "Dina Pengar" hur hemskt det är att facket satte in stridsåtgärder mot en företagare som har två konditorier i Örebro. Anledningen? Hon hade haft det jobbigt med sin graviditet.

Jag har verkligen inga problem att förstå att en graviditet kan vara jobbig. Men ingenstans sägs ens att kvinnan varit oförmögen att arbeta. Tvärtom hade facket raskt fått ett nej när hon blev ombedd att teckna kollektivavtal.

Nej, det hela handlar nog om att hon ville fortsätta betala under minimilön till flera anställda och dessutom inte vill låta sina anställda få större inflytande på sin arbetsplats. För till syvende og sist är det inte bara en persons företag det gäller. Det gäller andras lön och arbetsmiljö. Och det måste facket även kunna få förhandla om, även om motparten är gravid.

Stridsåtgärderna sattes in på fettisdagen och fick avsedd verkan. Mycket lyckat. För semlor är gott - med eller utan varm mjölk - men de ska vara schysst tillverkade.