Årets första maj bjöd på total uppslutning. Från min brödraskara, alltså. Och alla barn som hittills kommit i brödraskaran. Så stolt har jag inte varit sedan jag blev förälder.Lilla M tyckte det var roligt att ropa "Ja!" på frågan "Asylrätt?" och "Nej!" på frågan "Deportering?". L kan fortfarande spontant brista ut i "Krossa USA-imperialismen!" även om uttalet är lite sisådär. Man kan naturligtvis ifrågasätta att barnen går med i demonstrationståg, men de ville, och ingen kommer att hålla det emot dem framöver när de skaffar sig en egen vilja.
Den stora behållningen, förutom själva demonstrationståget, var Johan Perssons tal, som också återfinns på Vänsterpartiet Uppsalas webbplats. Han tog i från tårna och jag får fortfarande gåshud när jag läser hans tal och tänker på hur han lät. Helt enorm kille!
Sen var det inte så illa att få höra PLO:s generaldelegat Salah Heidar Al Shafi tala heller, förstås. Men Johan Persson var ändå mäktigast. Längtar redan till nästa gång jag kan få höra honom tala.
