Jag har precis lyssnat på Ekots lörsdagsintervju med Maud Olofsson. Hon drar det gamla vanliga tugget om högt skattetryck, att de dåliga resultaten i opinionsundersökningarna inte beror på regeringens politik och att regeringen gör ett bra jobb.Det är naturligtvis alltid tillräckligt för att irritera de flesta. Men det som fick mig att bli riktigt förbannad var när hon började prata om hur hon upplevde Kina. "Jag tror inte att Kinas konkurrenskraft i första hand är låga löner", säger hon. Hon pratar om kinesernas driv och målmedvetenhet att växa och utvecklas. Att "varje anställd vill tjäna mer pengar" är också oerhört viktigt för Kinas tillväxt.
Har Maud Olofsson missat att arbetsförhållandena på många ställen i Kina är så vidriga att företagsledarna skulle få fängelse i Sverige om de gjorde likadant? Jag skulle inte handla med någon som slår sina barn eller sin fru. Jag har därför inte heller någon lust att stötta en regim som använder förtryck av medborgarna som konkurrensmedel. Och jag är fullkomligt övertygad om att regimen vet om mycket av detta, men utför närmast kosmetiska åtgärder när de blir tvingade.
Sen hävdar också Olofsson att målmedvetenheten på miljösidan är viktigt för Kinas tillväxt. Jag undrar varifrån hon fått det. De stora organisationer som köper saker från Kina struntar blankt i miljöfrågorna. Så länge de kan utan att konsumenterna protesterar. Så fungerar marknadsekonomin.
Sen berättar Olofsson att de lokala partiledarna pratar miljöfrågor efter att partiets president har pratat om det på kongressen. Hon tycker det låter positivt. Jag tycker det låter som en oligarki. Ett antal partitoppar använder partiet och kommunismen som symbol för att genomföra en kapitalistisk diktatur. Och vi köper det. För vi har pengar att tjäna på kort sikt jämfört med att handla från schyssta länder.
"40- och 50-talen var också en bra tid i Sverige, då vi hade det lite kärvt. Då fanns en drivkraft i och med att man kunde jobba lite mer och då köpa bilen man ville ha eller huset man ville flytta in i. Idag har vi inte det, och drivet är då borta. I Kina har de drivet."
Så det är tydligen till Kinas nivå vi ska. Har vi inget att drömma om, så kan vi inte jobba hårdare. Och kan vi inte jobba hårdare, så kan ju inte de som äger företagen tjäna mer pengar på vårt arbete.
Titellänken leder direkt till mp3-filen med intervjun. Lyssna och förfasas.
