Vem sviker tv-kanalerna?

I en artikel i en stor morgonblaska läser vi att illegal nedladdning sviker tv:s program. Framför allt unga män mellan 16 och 30 år tenderar att ladda ned tv-program istället för att snällt och lydigt bänka sig när tv-tablån säger och ta del av programmet inklusive all reklam.

Visst är det så att reklamen är det som finansierar de kommersiella tv- och radiokanalerna. Men det är ytterst osäkert om vi framöver kommer att sitta och passivt ta emot tv kvällarna igenom.

Själv har jag skaffat mig en digital-tv-mottagare till datorn, och har dessutom en dvd-spelare som kan spela in tv-program som jag lätt kan kopiera över till datorn via nätverket. Sen utnyttjar jag dödtid såsom tågresor, sena kvällar eller liknande till att titta på de program jag har på hårddisken. Är det reklam i programmen, så kan jag lätt klippa bort den.

Egentligen är det inte illegal nedladdning som är det stora problemet. Det är det urmodiga sättet som man försöker få betalt på som är felet. Jag märker att jag själv mår mycket bättre om jag slipper fördummande tv- och radioreklam. Det är till och med så att jag hellre köper en dvd-box än att se tv-reklamen. Dessutom sparar man tid, eftersom reklamen är puts väck. Även om man själv måste sitta och plocka bort reklamen från ett inspelat program, så vinner man tid. Suveränt.

Jag tittar inte mer på tv idag. Men jag ser de serier och program jag vill se, och inte är det mycket reklam inblandat. Istället kanske vi kommer att kunna ladda ned tv-programmen direkt från producenterna för en billig penning. Med tanke på hur lite producenterna trots allt får per tittare, så skulle de inte behöva ta mycket betalt.

Och jag är inte orolig för de kommersiella kanalerna. De kommer att hitta inkomstkällor i vilken månglarbransch som helst. Det finns alltid nya sätt att skinna oss på pengar.

Se Sumpan, sedan curling

Igår kväll var vi på en trevlig tillställning med en konsultgrupp på jobbet. Vi började spela curling hos Sundbybergs Curlingklubb och jag var ojämn, men mina kollegor tyckte att jag gjorde matchavgörande insatser. Så jag får vara nöjd. Hallens väggar var bland annat dekorerade med curlingmotiv i Dali-stil, ungefär som Dalis smältande fickur. Elegant!

Efter curlingen begav vi oss till Bishops Arms i nämnda Sundbyberg. Det var supertrevligt, maten var fin och jag fick också prova flera nya ölsorter, bland annat XX Bitter från belgiska De Ranke. Den var verkligen extra bitter, men saknade en del eftersmak. Kvällens bästa var istället Fullers ESB, som slank ned extra bra.

Den mest anmärkningsvärda drycken var dock Linkwood 1939, en whisky som lagrats i 37 år. Den var larvigt fin och det gick en lång stund innan jag vågade mig på att ta en andra ESB.

En mycket gemytlig tillställning med service i toppklass. Den kommer jag att leva länge på.